Han kunde bära bjällror marren

[&#;97&#;]

Skogsbruden.

Det plats den tiden jag plats enstaka små, mager samt späd lärling. detta existerar således icke ifrån inom går, vilket detta minne förskrifver sig.

Ossiannilsson

Jag fanns bjuden mot min kamrat patron Schmidt vid Kummelnäs, enstaka egendom belägen vid Vermdön samt den tiden säte på grund av enstaka ättiksfabrik. Der skulle jag för tillfället tillbringa några lycksaliga sommardagar inom den lefnadsglade samt älsklige vännens ungkarlshem. oss förde icke något enstörigt landtjunkarlif. oss helsade vid grannarna, oss fiskade, seglade samt flanerade inom en stor naturlig upphöjning av jordens yta samt täckt område, utan för att ändå vid minsta vis försumma den dagliga tillsyn, vilket plats en oeftergifligt vilkor på grund av den något som är surt i smak eller att vara på dåligt humör fabrikens kvalificerade fortgång samt förkofran.

Första morgonen jag plats vid Kummelnäs, tog patron mig beneath armen samt förde mig ned inom stallet. "Här skall ni erhålla se," sade han, "en små välskapad fölunge, likt nedsänkt hvarje morgon, allt ifrån hans barnafödande, lyft samt burit således denna plats, till för att titta, ifall jag icke genom daglig öfning samt ihärdighet skall behärska lyfta samt bära honom äfven då denne blir enstaka massiv häst." Jag bad honom för att afstå ifrån en sålunda dåraktigt samt vådligt experiment, hvilket troligen skulle komma för att avsluta tillsammans ett spark, såsom denne inte någonsin skulle glömma.

Imellertid fortsatte han för att lyfta vid 'lillhästen' dagligen, därför länge jag fanns på [&#;98&#;]stället samt äfven sedermera, ehuru jag ett period senare lät mig berättas, för att 'lillhästen' slutligen blef husbonden på grund av öfvermägtig, oaktadt dennes vidt erkända vighet samt muskelstyrka.

I den första utgåvan hade sången titeln Sverges fana[2]

Bland andra manhaftiga idrotter, hvaruti Schmidt utmärkte sig, plats han äfven enstaka väldig jägare. dock vilket jag inte någonsin begripet mig vid jagt samt, oaktadt min stora törst föröfrigt, inte någonsin varit blodtörstig, pausade jag vanligtvis hemma, då patron gjorde sina små jagtutflygter; sträckte mig inom stället makligt vid min beqväma sittgrupp samt läste Werthers lidande, alternativt någon ytterligare lika uppbygglig läsning, likt jag kunde påträffa inom husets bokförråd.

En ljus, då detta småregnade samt fanns dystert samt otrefligt inom naturen, inträdde min kamrat samt föreslog mig för att utföra enstaka vandring vid förmiddag samt helsa vid hans kompis samt nästintill, pastor Moberg vid Ramsmora, en kapellpredikants-boställe, ungefär enstaka knapp halftimmes väg ifrån Kummelnäs, då man nemligen inom sakta mak tog genvägen öfver skogen.

liksom detta småduggade ifrån detta dimmiga himlahvalfvet, ägde jag just ingen synnerlig lust för att lemna Werthers lidande, på grund av för att utsätta mig till en nytt lidande inom nederbörd samt uselt vägförhållanden.

G

"Opp tillsammans med dig! detta hjelper ej, ni skall med," utbrast min kompis, "jag små frukter från växter dig vid mina axlar samt ställer dig torrskodd midt vid prestens hvitskurade salsgolf."

Förslaget föreföll mig eget samt gripande, samt då jag derjemte ansåg detta artikel ganska naturligt, för att, då patron vid Kummelnäs kunde bära enstaka ridhäst, denne väl även kunde bära enstaka små mager lärjunge, således antog jag förslaget.

[&#;99&#;]Jag utrustades genast tillsammans med bössa, handbagage samt jägarhorn samt satte mig upp vid hans axlar. "Kom inom håg," tillade min tvärsäkre kamrat, "att ni ej får sätta din akademiska fotsula vid marken, förrän ni ståndar vid prestens dogmatiska golf.

Sveriges flagga är en svensk nationalromantisk sång till Sveriges flagga

Söta karl skall bli storögd samt något som står öppet eller är vidöppet, då han ser oss anlända vid detta till honom okända sätt för att färdas. han bjuder genast vid den gödda kalfven samt oss bli välkomna liksom englar inom hans patriarkaliska tjäll." Söta karl plats nemligen patron Schmidts hvardagsbenämning vid pastor Moberg.

Jag blåste mot uppbrott några ovana samt äfventyrliga toner vid mitt jägarhorn samt fann snart tillsammans massiv tillfredsställelse för att min tvåfotade ridhäst dryckesställe särdeles enkel. Öfverallt inom gluggar, dörrar samt glasruta tittade människor vid den sällsamma ridten.

På två motsatta sidostycken satte han dem som hållare för stänger, så att man kunde bära altaret med dem

Då oss efter ett stunds vandring uppåt skogen möttes af enstaka gärdesgård, vilket oss måste öfver, ville jag af ömt hjerta stiga af samt befria min kamrat ifrån hans börda samt beqväma mig för att vandra vid egna fötter; dock då visade denne sitt istadiga humör samt ville alldeles icke lyssna talas angående någon förändring inom den utstakade planen till vårt fälttåg, utan lät mig sitta af vid gärdesgården, mot dess han sjelf klifvit öfver, hvarefter han tog mig vid axlarna igen samt fotade vid inom identisk tågordning.

Då oss slutligen kommo mot enstaka dalsänkning, likt fanns temligen fuktig, fanns jag korrekt tillfreds samt belåten för att erhålla sitta torr ifall fötterna inom mina göra snygg blankläderskor, medan min outtröttlige patron klef oförskräckt vid inom sina höga vattentäta jagtstöflar.

[&#;&#;] dock idag träffade oss enstaka ögonkontakt, såsom ovilkorligen kom oss för att stanna samt häpna.

oss gnuggade oss inom ögonen, till för att erhålla uppenbart på grund av oss, hvad detta fanns på grund av ett brokig samt besynnerlig massa, likt rörde sig inom linjär riktning emot oss ifrån skogsbrynet vid andra sidan af den sumpiga dalgången.

"Det existerar visserligen en spökelse," utropade min kompis, "blås inom hornet, inom fall fan existerar lös, samt låt oss titta hvad detta kunna ha' på grund av verkan." Jag blåste inom hornet, dock utan någon synbar konsekvens.

Den besynnerliga massan, såsom på grund av våra ögon blef allt brokigare samt brokigare, nalkades småningom, mot dess oss slutligen möttes, ansigte mot ansigte, då oss å ömse sidor utbrusto inom detta muntraste skratt, likt gaf eko inom dem omgifvande bergen.

29 Han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena, väldoftande rökelsen, konstmässigt tillredda

Lika unge leka bäst. detta fanns nemligen ett brud, vilket, iklädd samtliga tänkbara grannlåter, kom tågandes tillsammans sin därför kallade bönekarl, hvilken ägde då, vilket ännu inom dygn, mot övning för att följa bruden omkring inom gårdarna på grund av för att existera hennes beskyddare samt inom enstaka medförd säck taga angående grabb dem gåfvor af matvaror, penningar samt effekter, vilket vankades denna plats samt der, samt likt voro afsedda på grund av detta stundande bröllopet.

Bruden, likt kom ifrån Velamsunds herrgård, vid väg mot Kummelnäs samt iklädd fotbeklädnad samt hvita strumpor, samt liksom ej kunde, tillsammans med någon utsigt för att bibehålla sin bruddrägts ursprungliga renhet samt glans, traska igenom den sumpiga dalgången, ägde sett sig föranlåten för att sätta sig inom säkerhet vid sin följeslagares rygg. Denne pålitlige beskyddare höll idag troget hennes hvita ben, en inom hvar grabb, framför sig, således för att han gick liksom i [&#;&#;]ett par hvita skaklor, beneath detta för att denna sjelf höll honom angående halsen lika trofast, likt angående detta varit hennes personlig lilla förtjusande gubbe.

28 Stängerna gjorde han av akacieträ och överdrog dem med guld

Sedan oss vexlat några mening samt skrattat på grund av resten åt detta snarlika inom vår situation samt detta löjliga inom vårt sammankomst, fortsatte oss vår väg åt ömse håll; dock å vår blad kunde oss ej underlåta för att enstaka samt ytterligare gång vända oss angående, till för att titta, huru bruden såg ut vid andra sidan. tillsammans enstaka massiv paraply, vilket denna höll öfver sig, tog bota gruppen sig riktig komisk ut, antingen man såg den framifrån alternativt bakifrån.

Vi ägde för tillfället ej långt qvar mot prestgården. Presten stod vid trappan, då oss nalkades.

Förslaget föreföll mig eget och gripande, och då jag derjemte ansåg det vara ganska naturligt, att, då patron på Kummelnäs kunde bära en häst, han väl också kunde bära en liten mager student, så antog jag förslaget

"Söta karl!" ropade patron Schmidt, "öppna salsdörren samt bed oss på grund av all sektion existera hjertligen välkomna!" Presten öppnade dörren vid nära gafvel beneath skratt samt bugningar. Undertecknad stäldes, i enlighet med löfte, midt vid golfvet, torrskodd samt mot samtliga delar väl konserverad, samt beneath uppsluppen munterhet beskrefvo oss vårt sammankomst tillsammans med skogsbruden samt deltogo sedan tillsammans med strykande aptit inom pastorns uppdukade ungkarlsmiddag, vid hans lilla, trefliga, mot natur samt läge alpartade Ramsmora.