Människan är dömd till friheten youtube

Inlagd från KulturdelenBokhyllan, Facklitteratur, Recensiontisdag, månad 16th,

Jean-Paul Sartre

Översättning från Hans Johansson

Förord från Arlette Elkaïm-Sartre

H:Ström.

Den ena gäller frågan om vad människan är och hur hon kan förverkliga sig just som sådan

97 sidor. besitter utkommit.

 

Sartres lilla katekes, Existentialismen existerar enstaka humanism. Jean-Paul Sartre () ångrade för att denne gav ut den populariserade pamfletten, vilket existerar synd eftersom den till flera äger fungerat liksom enstaka ingång mot tänkesätt. Boken bygger vid en presentation vilket den franske filosofen samt skriftställaren höll

Sartre ägde sina filosofiska rötter inom Edmund Husserls samt Martin Heideggers fenomenologi, var perceptionen från tillvaron existerar inom centrum.

Man intresserar sig på grund av tingen-för-oss, ej detta kantianska tinget-i-sig.

Den andra gäller verklighetens natur, förhållandet mellan tro och vetande, värderingar och fakta

Dessutom brukar en avståndstagande mot den mesta determinism avsägas samt något vidare socialt pathos brukar ej existera prioriterat. Sartres tänkesätt plats lite småborgerlig.

Men då han höll sitt presentation ägde han börjat omförhandla sin tänkesätt samt han ägde även börjat närma sig kommunismen. Något enskilt område fanns detta ej fråga ifall, till detta finns inget mer absurt än politiska område, vilket livskamraten Simone dem Beauvoir enstaka gång uttryckte detta.

ifall hans inledande huvudverk Varat samt Intet () ägde satt individen inom fokus sålunda skulle förstudien Till frågan ifall metoden (; även publicerad likt Existentialism samt marxism vid svenska) samt huvudverket Kritik från detta dialektiska förnuftet () äga en mer relaterat till samhället perspektiv, dock ändå tillsammans individen inom förgrunden.

Människan är dömd att vara fri

enstaka sektion menar för att Sartre misslyckades tillsammans med för att förena existentialism tillsammans med marxism – flera såg ej kopplingen mellan livsfilosofi samt politik, samt detta tillhörande ideologiskt bagaget – dock inom Existentialismen existerar enstaka humanism är kapabel man titta hur närmanden görs. detta kunna artikel vid sin lokal för att artikel lite väsentlig mot enstaka tänkesätt liksom förmå ge ett heltäckande förklaring från livets olika delar.

dock Sartre existerar intressant – både likt politisk samt existentiell tänkare. dock vilket existerar detta då Sartre egentligen säger inom sin lilla skrift?

Sartre samt kretsen kring honom äger beskyllts till för att existera väldigt pessimistiska eftersom dem ofta inom sin litteratur samt tänkesätt skildrat detta ångerfulla samt tvivelaktiga.

dock noggrann såsom man inom tradition tillsammans katolska undertoner, gärna skildrar människan inom synd, därför existerar detta tacksamt på grund av existentialisterna för att skildra människan inom sönderfall eftersom detta synar ett rad poänger vilket man önskar utföra. eftersom Sartres karaktärer lever inom ångesten således vet dem även för att människan existerar fri; på grund av detta kunde artikel annorlunda, vilket existerar kvintessensen från Sartres tänkesätt.

[ur L'étre et le néant] Friheten är människans mest utmärkande egenskap

Människan existerar fri samt ansvarig på grund av denna frihet. samt därför existerar möjligen Sartre snarare optimistisk än pessimistisk, samt därför kallar denne sin lära på grund av ett humanism.

Många besitter nog hört devisen ”existensen föregår essens” – vad menas tillsammans det? Orden existerar ett replik mot Aristoteles – även angående Sartre nämner honom nära namn – samt dennes essentialism.

Hos den grekiska tänkaren således föregår essensen existensen. Något äger ett essens innan detta existerar. Man skapar något tillsammans med avsikt för att nyttja detta mot något speciellt. Hos Aristoteles existerar essensen starkt förknippad tillsammans sakens funktion, samt detta synsätt äger länge levt kvar. dock hos Sartre existerar detta tvärtom – man existerar innan man vet vad ens funktion existerar, alltså innan man vet vad man bör utför från sin existens.

för att Sartre äger ordnat angående begreppen beror vid Gud död, liksom Friedrich Nietzsche förkunnande, återigen utan för att nämna filosofkollegan nära namn. ifall Gud finns därför äger denne skapat oss tillsammans med enstaka viss funktion, dock idag utför denne ej detta, sålunda vår funktion existerar ej given.

tillsammans med existensen föregår essensen ”avses för att människan existerar, förekommer samt uppträder inom världen ifrån allra inledande start, dock för att denna definieras inom efterhand”.

Ibland existerar detta svårt för att känna till ifall Sartre menar för att detta ej finns någon mänsklig natur överhuvudtaget, ej bara ett övernaturlig sådan.

Människan skapar sig egen inom Sartres radikala frihetslära, samt ”således finns detta ingen mänsklig natur eftersom detta ej finns någon Gud såsom är kapabel utforma den”. Finns detta ej enstaka biologisk samt socialt betingad natur? Hos den samtida absurdisten Albert Camus har människan ett natur, dock denna definieras från för att ständigt trotsa sin natur samt försöka artikel detta denna ej existerar.

Sartre samt Camus brukade ofta kopplas samman samt noggrann liksom dem numeriskt värde ej förstod varför därför förstår ej jag varför. Sartre existerar mer radikal än fransk-algeriern Camus. vid denna punkt avviker även Sartre ifrån Heidegger, såsom betonade för att människan plats kastad in inom tillvaron samt ständigt plats sektion en från kontext liksom sträcker sig bortom hon egen dock ändå konstituerar hon.

Camus ligger var närmre Heidegger.

Men hos Sartre därför fullfölja man sig egen, samt detta man existerar, existerar detta man utför. detta kallas till arbetsuppgift samt detta existerar genom för att engagera sig inom dem – samt arbetsuppgift förmå artikel vid olika strategi samt samtidiga liksom andra – såsom man stegvis konstituerar sig egen.

Projekten engagerar man sig inom från fri vilja. Sartre tillåter dock för att det kan finnas ”ett mer ursprungligt, spontanare omröstning än detta oss kallar vilja”. dock vilket man ändå ej undkommer existerar för att man äger ansvar till detta man fullfölja. Även ifall detta finns sådant liksom förmå artikel ställt ovan vår vilja således ansvarar oss till hur oss förhåller oss mot detta.

Människan är enligt Sartre ”dömd till frihet”

detta existerar därför Sartre säger för att människan existerar dömd mot frihet; man måste ansvara till frihet dock även sådant likt ej direkt besitter följt från den.

Sartre menar även för att oss måste nyttja vår frihet normativ. då oss väljer på grund av oss själva därför väljer oss på grund av samtliga andra.

Detta påminner ett sektion angående Immanuel Kants kategoriska imperativ; man bör handla således likt man önskar upphöja mot allmän team. ”I själva verket existerar detta ej ett enda från våra handlingar liksom, nära skapandet från människan liksom oss önskar artikel, ej vid identisk gång skapar ett foto från människan sådan oss anser för att denna bör vara”.

Man lever således, i enlighet med Sartre, normativt, man undkommer detta ej. till ”det oss väljer existerar ständigt detta goda, samt ingenting är kapabel artikel gott på grund av oss utan för att existera detta på grund av alla.” Detta existerar ett beskrivning liksom skaver lite tillsammans tanken ifall för att existensen föregår essensen.

för att något skulle tjäna allas funktion inom världen implicerar man besitter enstaka liknande essens, vilket man ej i enlighet med Sartre besitter. därför då Sartre säger ”när jag väljer på grund av mig egen, väljer jag till varenda människor” således skär detta lite. dock, Sartre tillåter för att allt detta skapar ett massiv ångest inom oss, för att oss måste leva på grund av alla.

I Sartres inledande huvudverk, Varat samt Intet, saknas ett etik, något denne utlovade skulle komma senare, samt inom Existentialismen existerar enstaka humanism, upptar etiska frågar ett massiv sektion från boken.

detta blir denna plats klart hur Sartre försöker överbygga sina radikala frihet tillsammans med en socialt ansvarstagande, ett impuls denne fått ifrån sin tidsperiod inom motståndsrörelsen beneath den tyska ockupationen samt inom tiden inom tyskt fångläger.

Existentialisterna framstod ursprunglig liksom individualister, dem besitter kallats till existentiella anarkister.

dock Sartre utför upp tillsammans detta samt framhäver alltså nödvändigheten från etiken. han säger för att ”man borde egentligen ständigt fråga sig: vilket skulle hända angående samtliga människor handlade vid identisk sätt?

Finns jaget eller är det en illusion? Vad får synen på jaget för konsekvens för moral och politik?

samt man undkommer denna oroande tanke enbart tillsammans med hjälp från en slags förljugenhet [självbedrägeri]”.

Sartre hänvisar mot Fjodor Dostojevskij samt tanken ifall för att ifall Gud ej existerar därför existerar allt tillåtet, ett rent nihilistisk ansats, långt ifrån den existentialistiska. noggrann vilket Nietzsche fann Guds död något som är sorgligt eller beklagligt samt farlig sålunda utför Sartre detta.

dock mot skillnad mot Nietzsche samt hans aristokratiska radikalism sålunda önskar ej Sartre revidera varenda värden samt konstituera nya. Sartre menar för att man tillsammans tanken förmå rädda dem värden likt kristendomen skapade samt ”ingenting kommer för att förändras ifall Gud ej existerar”. på denna plats framstår Sartre såsom tämligen reaktionär – samtidigt såsom man just besitter kallat honom revolutionär – samt hans idéer ifall moral ligger nära enstaka kristen alternativt ett kommunistisk moral (de numeriskt värde moralernas genealogi går in inom varandra).

denne filosoferar sig fram mot dem fasta värdena fast genom för att yttra för att dem ej existerar fasta.

besitter oss enstaka gång förhandlat fram dem är kapabel oss utföra detta igen. vilket likt existerar viktigt existerar däremot för att detta även existerar ett moral såsom bygger vid faktiskt handlande. ifall man ej lever ett morals samtliga delar existerar den ej mot sålunda massiv nytta.

I den lilla översikten kommer även Sartre in vid den andres blick.

detta existerar inledningsvis genom för att titta oss själva genom den andre såsom ett foto från oss själva skapas. Således existerar all mänsklig handling starkt intersubjektiv samt relationell. samt människor delar ej en essens dock ett villkor på grund av existensen – oss existerar inom identisk utrymme. Allt varande existerar förbundet tillsammans med enstaka situation samt denna delar oss tillsammans andra.

detta finns således några begränsningar inom frihet, alternativt möjligen snarare för att vår frihet existerar villkorad mot ett given situation, liksom oss förvisso förmå handla fritt inom. vid en annat område äger Sartre talat inom begreppsparen frihet samt fakticitet; oss existerar fria för att handla dock ständigt inom relation mot något faktiskt.

Detta faktiska utgörs från situationer samt dem delar oss tillsammans med andra. Detta fullfölja för att hur oss bör handla blir relationellt.

Sartre filosoferar: ”När jag redogör för att frihet beneath varenda konkret omständighet ej förmå äga något annat syfte än för att förverkliga sig egen, samt ifall människan väl äger erkänt för att denna lägger in värden inom sin övergivenhet då kunna denna ej längre önska mer än enstaka sak: frihet liksom varenda värdens grundval”.

frihet existerar den måttstock likt bör utföra oss moraliska.

Genom historien har människan försökt hitta ett svar på vad jaget är

Frihet existerar detta man ständigt strävar efter. Detta måste ses likt en drag från kategorisk tänkande var Sartre skapar en evigt faustiskt värde liksom man ständigt strävar efter, alternativt inom samtliga fall bör. dock angående Goethes faust utgick ifrån sig egen därför ser Sartre mot sin nästa: ”Och då oss önskar att nå ett mål eller resultat frihet upptäcker oss för att den helt samt hållet beror vid andras frihet, samt för att andras frihet beror vid vår.”

Sartre avslutar sitt presentation tillsammans med för att yttra för att ”även angående Gud existerade skulle detta ej förändra någonting”.

existerar detta ej just var skon klämmer? Sartre besitter lagt grunden till enstaka storartad revolution, dock han tänder ej krutet.

Först sade Karl Marx för att tro plats likt opium på grund av massorna, sedan sade man för att marxismen plats såsom opium till dem lärda, samt på grund av mig således plats Sartre såsom opium inom ungdomen, borträknat dem mindre roliga delarna.

för att H:ström för tillfället ger ut boken vid nytt, inom enstaka klädsam nyöversättning, samt ej längre fullfölja den lilla boken svåråtkomlig vid andrahandsmarknaden existerar något såsom uppskattas många. Boken besitter en förord såsom ramar in bokens kontext, skrivet från Arlette Elkaïm-Sartre, Jean-Paul Sartres adopterade dotter.

samt saken existerar den, för att den lära vilket Sartre samt hans följe talar ifall, kommer nog inte någonsin avsluta artikel aktuell, åtminstone ej inom vår traditioner vilket den idag ser ut. Frihet, ansvar, dem andra, moral samt ångest kommer nog finnas kvar en tag till.

&#;

Isak Adolfsson