Hur går en aktionspotential till

Detta kapitlet handlar angående hjärtats elektrofysiologiska attribut. detta existerar viktigt för att förstå hur aktionspotentialen fungerar, hur detta ger upphov mot elektrisk ström samt hur EKG-apparaten registrerar dessa elektriska signaler.

Ordlista
Aktionspotential – varenda celler inom hjärtat arbetar aktivt till för att reglera koncentrationen från olika joner inuti samt utanför cellen.

Syftet existerar för att etablera enstaka intracellulär jonmiljö likt skiljer sig ifrån den extracellulära, vilket ger upphov mot spänning ovan cellmembranet. Hjärtats celler använder denna spänning till för att genomföra enstaka aktionspotential, vilket innebär enstaka process såsom leder mot enstaka snabb förändring från spänningen ovan cellmembranet.

Aktionspotentialen leder mot för att cellen aktiveras samt signalerar.
Automaticitet – Celler vilket besitter automaticitet besitter förmåga för att aktiveras spontant (utan för att stimuleras utifrån). inom hjärtat besitter bland annat sinusknutan, AV-noden samt Purkinjeceller denna förmågan. detta betyder för att samtliga dessa strukturer kunna avfyra spontana aktionspotentialer samt etablera ett rytm.

beneath normala omständigheter existerar detta sinusknutan likt sätter rytmen, vilket förklaras från för att den besitter högst automaticitet.
Influx – Flöde från joner in inom cellen. Motsatts mot efflux, vilket innebär flöde från joner ut ur cellen.
Refraktär – Tillstånd då cellen ej existerar retbar (dvs går ej för att stimulera).

Oftast kortvarigt.

Aktionspotential inom hjärtat

En aktionspotential består från enstaka depolarisation (aktivering) följt från ett repolarisation (återställning). Aktionspotential äger lokal inom varenda hjärtats celler dock dess utseende varierar beroende vid celltyp. beneath de- samt repolarisation flödar joner (Na⁺, K⁺, Ca²⁺) fram samt åter ovan cellmembranen.

eftersom joner existerar elektrisk laddade samt förflyttar sig ger dem upphov mot elektrisk ström. Dessa elektriska potentialer fortplantas all vägen mot huden eftersom kroppens vävnader samt vätskor existerar elektriskt inflytelserik.

dem elektriska potentialerna bearbetas inom elektrokardiografen samt presenteras vilket ett EKG-kurva. likt tidigare nämnt uppfattas ej retledningssystemets potentialer då dem existerar på grund av små.

Automaticiteten inom sinusknutan beror vid för att cellerna inom vilotillstånd läcker in Na⁺ (Figur 1) vilket successivt depolariserar cellen mot mV, varvid aktionspotential utlöses samt Ca²⁺ flödar in inom cellen.

Därefter öppnas utåtriktade K⁺-kanaler likt repolariserar cellen samt cykeln upprepas.

Depolarisationen börjar alltså inom sinusknutan, från vilket ställe den fortplantas genom bota hjärtat. Detta existerar möjligt eftersom varenda hjärtats celler existerar sammankopplade via gap junctions (Figur 1).

Gap junctions existerar kanaler mellan cellmembranen samt möjliggör till joner (och därmed depolarisationen) för att passera mellan cellerna. inom Purkinjenätverket existerar förkomsten från gap junctions många upphöjd, vilket redogör den snabba impulstransmissionen.

När dem kontraktila myokardcellerna inom kammarna erhållit depolarisationen ifrån Purkinjefibrerna sker den fortsatta impulstransmissionen ifrån myokardcell mot myokardcell (vilket går långsamt pga lägre förekomst från gap junctions).

Dessa celler äger mot skillnad ifrån sinusknutans celler ett genuin vilopotential (fas 4) såsom ligger vid cirka mV. då cellen stimuleras öppnar Na⁺-kanaler samt enstaka snabb influx från Na⁺ leder mot depolarisation. Själva kontraktionen börjar några millisekunder efter aktionspotentialens start samt avslutas en par millisekunder efter aktionspotentialens slut.

Aktionspotentialens duration existerar sekunder inom förmaksmyokard samt sekunder inom kammarmyokard (Figur 1).

Myokardcellens aktionspotential

Faserna nedan illustreras inom Figur 1.

• FAS 4 (VILOFAS): beneath vilofasen existerar enbart K⁺-kanaler öppna samt utflöde från K⁺ etablerar negativ vilomembranpotential vid cirka mV.
• FAS 0 (DEPOLARISATION): då cellen stimuleras sker snabb depolarisering via snabbt inflöde från Na⁺ samt cellen blir positivt laddad (cirka 20 mV).
• FAS 1 (TIDIG REPOLARISATION): beneath denna fas öppnar ett ytterligare typ från K⁺-kanaler samt en kortlivat utflöde från K⁺ repolariserar cellen ett aning.
• FAS 2 (PLATÅFAS): Ungefär samtidigt tillsammans med öppnande från K⁺-kanaler inom fas 1 öppnar även långlivade Ca²⁺-kanaler varvid Ca²⁺ flödar in.
  Depolarisationen i en nod gör att membranpotentialen hos intilliggande ranviersk nod når över tröskelvärde

  Detta Ca²⁺-inföde existerar långvarigt samt ger upphov mot platåfasen vars duration utför för att detta mesta från kammarmyokardet kontraherar samtidigt.

• FAS 3 (REPOLARISATION): K⁺-kanalerna öppnar igen samt utflöde från K⁺ repolariserar cellen (samtidigt stänger Ca²⁺-kanaler).

Refraktärperioder

Under merparten från aktionspotentialen existerar myokardcellen absolut refraktär på grund av ytterligare stimuli; dvs en ytterligare stimuli förmå ej utlösa enstaka färsk aktionspotential, oavsett stimulis intensitet.

Därefter följer ett relativ refraktärperiod samt då är kapabel enstaka kraftig stimulering utlösa färsk aktionspotential. Den relativa refraktärperioden, såsom infaller vid T-vågens apex, beskrivs ofta inom litteraturen liksom enstaka känslig fas beneath hjärtcykeln. Detta eftersom ett elektrisk störning (såsom en ektopiskt stöt ifrån kammaren alternativt enstaka olämplig impuls ifrån enstaka pacemaker) är kapabel utlösa en livshotande ventrikelflimmer.

Detta gäller vilket regel endast hjärtsjuka individer (särskilt ischemisk hjärtsjukdom inom akut skede), eftersom risken existerar försumbar hos friska personer. Figur 2 visar hur T-vågens apex sammanträffar tillsammans med den relativa refraktärperioden.

Figur 3 visar R-på-T fenomen.

Vad visar EKG-kurvan?

Första vågen vid EKG-kurvan existerar P-vågen samt den representerar depolarisation inom förmaken. Repolarisation från förmaken syns ej vid EKG eftersom den inträffar beneath kammarnas depolarisation (QRS-komplexet) likt pga den stora kammarmassan dominerar denna fas.

Nästa våg existerar T-vågen vilket representerar kammarnas repolarisation (Figur 4). Notera den raka sträcka mellan P-vågen samt Q-vågen, den avspeglar tidsfördröjningen mellan förmaksaktiveringen samt kammaraktiveringen samt därmed fördröjningen inom AV-noden. kunskap angående dessa vågors uppkomst, utseende samt hur dem påverkas nära patologiska status existerar fundamentalt på grund av EKG-tolkning.

Därför introduceras för tillfället vektorbegreppet.

Hjärtats vektorer

En vektor existerar enstaka matematisk storhet likt äger både storlek (magnitud) samt riktning; elektrisk ström existerar enstaka sådan betydelse. Depolarisationsvågor såsom färdas genom myokardiet utgör små spänningsvektorer. Summan från dessa små spänningsvektorer ger enstaka större vektor vilket indikerar strömmens genomsnittliga riktning inom ögonblicket (Figur 5).

EKG-kurvans vågor representerar dem dominerande vektorernas riktningar beneath hjärtcykeln.

Varje EKG-kurva (dvs avledning) skapas tillsammans hjälp från minimalt numeriskt värde elektroder. Den en elektroden existerar definierad vilket positiv samt den andra negativ. Den positiva kallas explorerandeelektrod vilket innebär för att detta existerar ifrån dennes vinkel avledningen ”betraktar” hjärtat.

Den negativa elektroden fungerar vilket referens (referenselektrod). Dessa elektroder existerar kopplade mot själva elektrokardiografen (EKG-apparaten) vilket jämför vektorerna som registreras från elektroderna. ett vektor vilket färdas inom riktning mot den explorerande elektroden ger en positivt utslag medan ett vektor inom riktning försvunnen ifrån den explorerande elektroden ger en negativt utslag (Figur 6).

Härnäst kunna oss analysera hjärtats fyra största samt viktigaste vektorer samt hur avledning V1 samt V5 tolkar dessa.

V1 samt V5, vilket valts från pedagogiska skäl, existerar bröstavledningar vilket betraktar hjärtat inom horisontalplanet. dem explorerande elektroderna till V1 samt V5 existerar placerade anteriort vid bröstkorgsväggen (Figur 7). Referensen till V1 samt V5 utgörs faktiskt från ett sammanslagning från varenda tre extremitetselektroder.

Denna referenspunkten kallas Wilson centralterminal samt existerar lokaliserad ungefär inom mitten från bröstkorgen. Avledningarna diskuteras detaljerad inom nästa avsnitt men för nuet räcker detta för att konstatera för att V1 samt V5 existerar explorerande samt Wilsons centralterminal utgör referensen. Vektorerna samt deras utslag vid EKG-kurvan illustreras inom Figur 7.

Första vektorn (förmaken): inom horisontalplanet existerar förmaksvektorn bågformad.

Depolarisationen börjar inom sinusknutan samt fortplantas inledningsvis genom motsats till vänster förmak. Vektorn existerar inledningsvis riktad vidare, vänster samt neråt. Därefter svänger depolarisationsvågen mot vänster förmak samt vektorn riktas åt vänster. V1 uppfattar för att den initiala vektorn färdas mot den samt visar upp enstaka positiv P-våg.

Ofta registrerar V1 även för att vektorn svänger försvunnen mot vänster förmak, vilket resulterar inom ett negativt utslag. V5 registrerar beneath bota förloppet för att vektorn färdas mot den (om än tillsammans med något varierande vinkel) samt visar upp enstaka positiv P-våg. Figur 7.

Fjärde vektorn (basala kammarpartier) – Den sista vektorn härstammar ifrån aktivering från basala kammarpartier. Vektorn existerar riktad mot ryggen.

Avledning V5 registrerar ett små negativ s-våg. Figur 7.

T-vågens elektriska vektor

T-vågen representerar myokardcellernas snabba repolarisation (fas 2, titta Figur 1 & 2). T-vågen bör artikel konkordant tillsammans med kammarkomplexet, vilket innebär för att en positivt kammarkomplex bör följas av enstaka positiv T-våg samt en negativt kammarkomplex bör följas från negativ T-våg.

Detta kunna förefalla ologiskt eftersom jonflödena beneath repolarisationen existerar omvända jämfört tillsammans depolarisationen, således borde T-vågen artikel omvänt riktad mot kammarkomplexet. Förklaringen existerar för att vektorn även existerar omvänd. såsom tidigare nämnt sprids depolarisationen ifrån endokard mot epikard dock repolarisationen går faktiskt ifrån epikard mot endokard.

Detta beror vid för att epikardiella celler äger mindre aktionspotential samt påbörjar sin repolarisation tidigare än dem endokardiella. Således existerar jonflödena omvända dock även vektorn existerar omvänd samt dessa faktorer tar ut varandra.

T-vågen besitter därför identisk riktning vilket QRS-komplexet (Figur 8).

T-vågsvektorn existerar normalt riktad åt vänster samt neråt. små människor besitter ofta ett T-vågsvektor liksom existerar riktad aningen bakåt vilket resulterar inom negativa T-vågor inom högersidiga bröstavledningar. beneath uppväxten normaliseras T-vågsvektorn samt dessa T-vågsinverteringar försvinner.

P-vågen samt T-vågen existerar mjuka eftersom dem elektriska potentialerna har låg frekvens, jämfört tillsammans med QRS-komplexet liksom existerar taggigare eftersom signalernas frekvens existerar högre.